Bild på några av mina fynd

Här syns en softshell-jacka till Hannah. Jag tror vi gav 80 eller 90 för den. Även 2 klänningar till Nellie och skor till båda barnen. Mina glasögon och diadem.

Det där med att pruta är ju en saga för sig. L är så fruktansvärt trött på det. Han har sin favoritbutik på Pearl Market där det är fasta priser så där brukar han handla. Där shoppade vi loss en del:-) När vi gått tillsammans har vi prutat tillsammans även om han gör det största jobbet. De börjar alltid med fantasipriser. Vi har redan bestämt hur mycket (eller snarare hur lite) vi vill betala innan vi börjar. Sen börjar det. De går ner lite, vi säger vårt pris, de går ner lite osv. Efter en liten stund går vi för att markera. Oftast ropar de efter en och när man kommit en bit iväg så antingen ger de sig eller så fortsätter vi att gå. Har de gett sig så är det tillbaka och köpa grejen. Ibland går det inte, om man tänkt sig ett för lågt pris. L brukar ha som regel att funkar det inte på 3 ställen så är det dags att höja sitt eget pris. Ibland säger de ja lite för snabbt och då känner man sig genast lurad... När jag åkte till Pearl sist själv köpte jag ett pussel till Hannah, han sa ja direkt på 10 så förmodligen hade jag kunnat få det billigare men där kände jag mig inte särskilt lurad, det hade varit värre med större summor.

Kvaliten på sakerna är det nog lite si och så med. Jag hittade ett par skor till mig själv som både var sköna och snygga men en blomma har redan ramlat av:-(

Det blir nog inte så mycket shopping mer då vi bara har helgen kvar... Jag vill ju hinna se den förbjudna staden innan jag åker hem!!

Trafiken i Beijing

Man kan läsa på olika ställen på nätet att rån osv inte är så utbrett och inget man behöver oroa sig för men att trafiken utgör en större fara. Jag kan förstå det samtidigt som jag inte gör det. Vi bor vi en ganska stor korsning, och måste korsa den varje dag när jag ska till affären eller göra andra ärenden. En stor skillnad från Sverige är att man alltid här får svänga höger även om det är rött för de som ska rakt fram vilket innebär att även om det är grönt för mig att gå över övergångstället måste jag hålla koll så att inga bilar kommer för att göra sin högersväng. Det tar ganska lång tid tills det är min tur att bli grönt och gå och man har inte jättegod tid på sig att ta sig över den långa delen. Men efter ett tag här och lite observationer har jag nu koll på när jag kan gå fast det är rött.

I Beijing är det också så att man som turist inte får köra bil. Dock tror jag att man ska ha varit här 1 månad eller nåt för att få köra här och det hjälper nog till att hålla ner trafikolyckorna. Dessutom när man åker/kör på motorvägarna här går det faktiskt inte så fort, inte mer än 50-60 Km/h.

Vi försöker ta tunnelbanan så ofta vi kan när vi ska någon längre sträcka men det är inte helt lätt med 2 barn och en stor vagn. Det är nämligen inte alltid hissen funkar eller tar en hela vägen ner/upp. Så varje gång vi ska ta tunnelbanan får Hannah gå och vi bär vagnen lååååångt ner. Betalar biljetten (som f.ö kostar 2 kronor för hela stäckan oavsett byten) och sen är det bära vagnen ner ytterligare. Ofta är det mycket folk på tunnelbanan också så det är trångt och varmt,

När vi absolut inte kan ta tunnelbanan måste vi åka taxi vilket inte är så kul med barnen. Visst i taxibilar finns aldrig barnstolar men här finns inte ens några bälten. Så det blir vansinnesfärder jag aldrig skulle drömma om att göra i Sverige. Taxi är också billigt. Oftast har våra taxifärder slutat runt 14-20 kronor och då har vi ändå åkt en bra bit.

Därför är jag inte heller jätteroad av att ta mig några längre sträckor ensam med barnen, antingen vansinnesfärder eller själv bära och kånka vagnen ner i tunnelbanan. Jag trivs utmärkt med att göra mindre utflykter (till affären, lekplatsen, fiskarna, promenader osv) i veckorna och spara de stora tillsammans med L. Denna och förra veckan har ju dessutom Nellie var dålig så vi har behövt några dagar hemma och vila upp oss.

Jag måste också skriva om lumpsamlarna här. Ni vet de där bilderna man brukar få på olika epikage? Där brukar alltid finnas en bild med en överlastad cykel. Man tror att det här till det förgångna men det är faktiskt en ganska vanlig syn här i trafiken. Jag har läst någonstans att de samlar in plastflaskor, kartong osv för att lämna på tippen där de får betalt per kilo. Jag vet inte om de klarar sig på det men men...

Här finns länk med mer info och bilder på bla lumpsamlare

http://www.stenborg.com/beijing2007/trafiken.htm

Galet

Så här galet är det var vi/jag än går med barnen. Det ska tittas och snackas, många tar foto och ska fram och prata med barnen. Hannah har tuffat till sig och armbågar i väg dem när hon inte vill!!

Igår när vi var på restaurang tog till och med personalen hand om Nellie, de matade henne och viftade mig till att äta och sen roade de henne lite. Men när jag kom tillbaka från toa med Hannah var Nellie borta och alla andra satt kvar vid bordet. Gissa om L fick spring i benen när jag frågade efter Nellie:-D Personalen hade bara tagit henne till receptionen där de lekte med henne....

Betraktelser

Väl på hotellet blev jag överlycklig! Hotellet (de har lägenheter man "hyr" månadsvis) var verkligen hur fint som helst. Kök, städning 2 gånger i veckan (inkl byte av sängkläder och handdukar), gym och pool i huset. Förutom tv i sovrummet finns en gigantisk TV i vardagsrummet med DVD. Jag hade tagit med ett par filmer till Hannah men mest så hon kunde se från datorn jag tagit med.

Utöver det här finns även diskmaskin och tvättmaskin!! Kan det bli bättre? För visst händer det olyckor med barn. Fläckar som nästan måste fixas med en gång, annars sitter de där liksom.

En sak hade jag däremot inte tänkt på. Ja, inte L heller. Det var bajsblöjorna. Vi visste inte var vi skulle slänga dem. Det fanns liksom inte någon sopnedkast eller så och det är ju inte precis så att man tar med sig dem ner och lämnar dem i receptionen på ett 5 stjärnigt hotell där ALLT blänker och glimmar. Vi lät det bero den där söndagen då vi inte hade tid att undersöka saken och visst det STANK skit. Hmm, På måndagsmorgonen ringde de tidigt från kontoret och frågade vilka dagar vi ville ha städningen och jag passade då på att fråga om var jag kunde slänga dem. Hon svarade att hon inte riktigt visste men att eftersom jag ville ha städning på måndagar så skulle ju städerskan komma och städa, så då kunde ju hon ta dem. Mmm, visst men det löser ju inte problemet. Vi kan ju inte ha bajsblöjor liggande här och lukta för bara den sen gårdagen stank ju överallt och det var vidrigt.

Dagen gick men städerskan kom inte och bajsblöjorna och stanken blev värre. När L kom skulle han kolla upp var gymmet låg, då bad jag honom även fråga där nere var man kunde slänga. Han fick som svar att en städerska skulle komma och hämta soporna men att det inte gick att fortsätta så. Då fick vi beställa extrastädning. I vilket fall som helst kom städerskan och hon kunde så klart inte ett ord engelska men men kunde nästan förstå att hon undrade om det verkligen var meningen att hon skulle komma för att ta soporna, gå 5 meter bort till trapphuset, öppna dörren och lyfta locket på en stor soptunna där. L bara skrattade och ryckte på axlarna som att han inte visste. Men hur lätt hade det inte varit att de som har hand om städningen eller någon annan bara sagt att det var där vi kunde kasta?