Jag kan inte hjälpa det men jag är frälst! Maria Montessoris tankar om barn stämmer så väl överrens med mina egna tankar.
Kärnan i pedagogiken är synen på barnet och dess lärande. Maria såg att barnet i sin natur är nyfiket och ivriga att lära sig nya saker. Hon såg också att det gärna upprepar sin sysselsättning om och om igen. Denna nyfikenhet kan beskrivas som en inre drivkraft. Den hjälper barnet att bygga upp sig själv och att bli en självständig individ. Med det menade hon att människan med den livskraft hon har inom sig kan växa sig självständig och vuxen. Det är inte den vuxne som bygger upp barnet utan det är den som kan rasera den om vi inte stödjer barnet på rätt sätt. Hjälp mig att göra det själv är ett bra motto som beskriver detta. Barnet behöver hjälp att lära sig men ska klarar inlärningen själv utan för mycket styrning. Pedagogiken har en stor tilltro till barnet och dess förmåga och intelligens.
För att hjälpa barnen att hjälpa sig själva behöver vi ge dem en meningsfull miljö där de har frihet att välja vad de vill arbeta med. Genom att själv kunna välja arbete gör att barnet är intresserat och kan koncentrera sig.
Barn lär sig med hela kroppen och därför är måste de få vara aktiva och prova sig med hjälp av händer och kropp. De gör då egna erfarenheter och de använder flera sinnen. Därför är rörelse viktig för all inlärning. Miljön är därför anpassad med övningar för att uppfylla detta. Att barn lär med kroppen och händerna ser man redan på små spädbarn. De undersöker sin omvärld genom att känna och smaka på allt. Dessutom lär du inte genom att höra hur man sig inte att flyga ett flygplan genom att läsa hur man gör utan genom att göra det.
Observationer av barnet är också en viktig del för barnets lärande. Genom dessa kan pedagogerna se var barnet befinner sig i sin utveckling och kan på så sätt presentera rätt material vid rätt tillfälle.
Pedagogiken bygger på barnets psykiska utveckling. De första åren i barnets liv är otroligt viktiga! Det absorberande sinnet är en unik förmåga till inlärning som dessa små barn har. De suger upp allt från omgivningen med hjälp av sina sinnen och assimilerar sig på det sättet i omgivningen. Inlärningen är omedveten och sker genom alla 5 sinnena. Därför är det viktigt att stimulera dessa. I åldern 3-6 börjar barnen att mer medvetet sortera sina intryck.
Till hjälp av det absorberande sinnet förekommer vissa perioder i barnets utveckling där de är extra känsliga för att absorbera vissa företeelser. Dessa perioder kallas för sensitiva perioder. Då utvecklas en viss färdighet genom att barnet upprepar färdigheten om och om igen. När perioder är över försvinner också känsligheten att ta till sig färdigheten. Om barnet inte får någon stimulans för färdigheten under perioden försvåras inlärningen högre upp i åldern. Förmågor eller färdigheter kan vara språk och rörelse.
Skruttan dukar och lägger ut namnkort till tallrikarna. 28/10-10
